[aldrig som hon av Lotta Thorsén]

Aldrig som hon handlar om en kvinna, Ester, vars liv kantats av hemska upplevelser ända sedan barndomen. Ester lär sig tidigt att inte göra mamma arg, att vara till lags, klara sig själv och inte vara till något som helst besvär. Lilla missfallet kallar hennes mor henne. Och det är väl där grunden till Esters frånvarande självkänska läggs. Hon är ett misstag, hon skulle egentligen inte finnas och då är det lika bra att vara osynlig. Hon lär sig också att det (uppenbarligen) är okej att mammas manliga bekanta gör lite vad de vill med henne. Och det sätter självklart spår i vuxenlivet och det artar sig bland annat som problem med att binda sig och självmordsförsök. Thorsén skriver intensivt och är god vän med metaforer. Lite för god vän kan jag tycka då boken är full av metaforer. Men ändå lämnas mycket mellan raderna åt läsaren att tolka, anta och förstå. Den är gripande. Jag får ont i magen av att läsa, inte för att den är så förskräckligt hemsk utan för att jag inte kan förstå hur man som mamma kan göra så mot sina barn. Vara så enormt självcentrerad. Eller hur i helvete man som vuxen man kan utsätta barn för övergrepp och samtidigt njuta av det... Usch... jag vet inte...

Jag har en svaghet för levnadsöden av den här sorten. Jag slukar böcker som Pojken som kallades det, Mamma sa att jag var sjuk och Född till pojke, fostrad till flicka. Jag vet inte varför men jag antar att det är för att jag alltid dras med och att det därför går sjukt fort att läsa ut dem. Sen tycker jag att de som utsätts för hemskheter, tar sig upp och t.ex. skriver en bok om det är fantastiskt starka och inspirerande.

Så, jag gillar Aldrig som hon. Den är inte unik på något sätt, men läsvärd om man gillar den typen av böcker. Och det gör ju jag...

Titel: Aldrig som hon

Författare: Lotta Thorsén
Språk: Svenska

Sidor: 239

Genre: Roman, Levnadsöden

Utgivningsår: 2009

Förlag: Bonnier Pocket

Format: Pocket

ISBN: 978-91-7429-043-1