Så var bokcirkeln sluten för denna gången och det är dags att lämna mitt omdöme. Omegapunkten handlar om en filmare som vill filma en intervju med Richard Elster, gammal Pentagonanställd som haft många järn i Irak-elden.
Och där börjar historien. Och slutar.
För det händer inte så mycket mer än att man får följa deras samtal i ett hus ute i öknen. Och när det inträffar en sak som gör att man tänker att "nu händer det nåt" - så gör det inte det. Det blir liksom platt fall. Man väntar och väntar men förgäves. Där började vi vår diskussion. Att ingen egentligen gillade den så värst mycket. Någon kände sig likgiltig, nån annan frustrerad och en tredje arg och irriterad.
Men.
Ju mer vi diskuterar och reflekterar, tycker och funderar så börjar vi mjukna inför den lilla (bara 149 sidor) bok vi har framför oss. Diskussionen blir riktigt intressant och det pratas konst och uttryck, autism, psyko-Dennis, metatext, Norman Bates, omegapunkte, cirkelkomposition, mord, Psycho, film, tolkningar, dialoger, täthet, metaforer, tagningar och utställningar. Och allt är kopplat till denna lilla bok. Och sen är det helt plötsligt mycket mer intressant än när vi slevade in första skeden grön ärtsoppa. Men jag kan fortfarande inte säga att jag gillar den. Men den blev intressant... Och jag gillar verkligen den snygga cirkelkompositionen som jag tycker ger ett visst djup till historien, även om det tog några timmars diskussion för att nå dit.
Originaltitel: Point Omega
Författare: Don DeLillo
Språk: Svenska
Språk: Svenska
Sidor: 149
Genre: Roman
Utgivningsår: 2010
Förlag: Atlantis
Format: Inbunden
ISBN: 978-91-7353-382-9
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar