Fotnötter?

Jag läser i tidningen Språk 4/11 att fotnoten är tillbaka i skönlitteraturen. Det skrivs att fotnoter används som ironiska kommentarer, dubbla budskap och berättelser i berättelsen. Den bok som nämns i texten som fotnotexempel är Junot Diaz Oscar Waos korta förunderliga liv (som för övrigt känns som ett potentiellt köp). Jag kan inte erinra mig om en enda läst skönlitterär bok med fotnoter. Men det känns onekligen som ett bra drag - att få in känslor, extra information och andra tankar som inte får plats eller är absolut nödvändiga för berättelsen.

Har ni läst någon skönlitt. med fotnoter?