Jag är eld och lågor. Det är jag verkligen. Men tyvärr så sammanföll läsningen av Don´t breathe a word med sjukdom och de mest hektiska arbetsveckorna i min karriär så jag har inte kunnat visa min kärlek här på bloggen. Men nu så.
Don´t breathe a word tar sin början i en ung flickas försvinnande för femton år sedan. Lisa följde enligt rykten med Älvkungen för att bli hans drottning. Tjugo år senare träffar vi Phoebe. En trettiofemårig kvinna med en tung ryggsäck fylld med trauman orsakade av en alkoholiserad mamma och återkommande mardrömmar och en rädsla för monster under sängen. Hon lever med Sam, en stark och naturnära man som är den klippa som Phoebe behöver. Men Sam är inte bara Phoebes partner utan även Lisas yngre bror. Samma Lisa som försvann för femton år sedan. Och som nu verkar ge sig till känna igen...
Den är spännande med många tvära kast hit och dit. Ibland kryper det i skinnet på mig och jag är glad att jag har en säng med förvaringslådor under. Annars hade jag nog också börjat lägga grejer där, precis som Phoebe. Berättelsen känns äkta och jag köper allt, även det som jag vet logiskt sett inte kan vara sant. Vartannat kapitel utspelar sig i nutid och i övriga får vi sakta men säkert veta vad som hände den där sommaren då Lisa försvann. Jag tycker verkligen att det är spännande och McMahon får nutid och dåtid att samspela fantastiskt bra. Och helt utan kursiva partier, vilket jag tycker är skönt. Om man nu inte räknar ett fåtal utdrag ur en dagbok. Jag gillar Phoebe och Lisa men är bitvis inte så förtjust i Sam. Han verkar så kall och hård emellanåt. Men vinner i slutändan. Boken är också ett klassiskt exempel på "jag vet vem som gjorde det, nähä var det inte hon, nej men då måste det vara han, nähä inte det heller, men då måste det väl vara... jaha var det den personen." Ni fattar va? Jag brukar faktiskt vara riktigt bra på att lista ut mördaren, kidnapparen, brottslingen eller vad det nu kan vara, ganska snabbt om jag får säga det själv. Både i bok och på film. Men i Don´t breathe a word hade jag inte en chans. Och slutet... ja jag kan bara säga att det är gastkramande.
Jag kom på nu när jag läste den att jag verkligen gillar den här genren, vad man nu kan kalla den. Spänning, thriller vad vet jag. Men jag tar gärna emot tips på liknande bladvändare!
Författare: Jennifer McMahon
Språk: Engelska
Sidor: 447
Genre: Spänning, thriller
Utgivningsår: 2011
Förlag: Harper
Format: Storpocket
ISBN: 978-0-06-168937-6
Den verkar ju som ett måste!
SvaraRaderaVill kika in och tacka för boken. Vilka fina små kort du har skaffat. Kommer användas som bokmärke här.
God jul och ett skönt, avslappnat jullov önskar jag dej. Kram Petronella
Hej!
SvaraRaderaDet är ju du som är min hemliga bokvän!! :-) Känner mig lite dum att jag inte fattade att "mjuka böcker" syftade på pocketböcker! Jag associerade först till chic-lit eller feel good-romaner. :-) Tack så väldigt mycket en gång till! Den här boken verkar spännande. Men du, det är ingen "älvkung" som hon begett sig till va? Det är en realistisk historia? Jag är ju inte så mycket för fantasy, du vet. ;-)
Det är jag!!!
SvaraRaderaOch det är klart att den handlar om en älvkung... såna finns ju...väl?