Gardell-lördag hos Fiktiviteter

Jag anmälde mitt intresse till Gardell-lördag hos Fiktiviteter av några olika skäl. Först och främst för att jag hade En komikers uppväxt ståendes oläst i bokhyllan. Och där har den stått i många år. Bara ett skäl att få en hyllvämare läst liksom. Ett annat skäl var att jag under många år inte riktigt orkat med Jonas Gardell. Missförstå mig rätt, jag ogillar inte honom och det han gör. Jag har bara tyckt att han verkar jobbig och ettrig. Men nu bestämde jag mig för att inte låta mina förutfattade meningar stå i vägen för ett potentiellt bra läs.

Så för några helger sedan så plockade jag fram En komikers uppväxt. Den handlar om Juha Lindström, en tolvårig kille som bor i en ganska tidstypisk förort under 70-talet. Han är väl inte den populäraste killen i klassen men genom att agera "klassens clown" slipper han förlora samma popularitetstävling. Det är lätt att undvika andra känslor om man skämtar. Tyvärr funkar det inte alltid. Gardell skildrar en barndom som jag tror att många kan känna igen sig i, oavsett när man är född. Om utanförskap och att passa in. Att man döms efter vem man umgås med, vilka kläder man har, hur ens föräldrar är, vart man bor. Listan kan göras lång. Jag som är tidig åttiotalist känner igen mig väl på vissa ställen, på andra är det mest känslan som vittnar om igenkänning. Boken är ganska rå egentligen och på många ställen skär det i hjärtat av att läsa. Barn kan vara så elaka. Inte bara de som mobbar och slår. De som står bredvid och inte vågar stå emot det som är fel och de som inte vågar stödja de svaga på grund av rädslan att själv bli utanför. Det är en diskussion vi fört på jobbet den senaste vecka efter en del händelser. Att elever i rädslan för att själva bli utsatta hänger på de tuffa, de elaka, de som kanske själva är osäkra. Jag tror, men jag är inte säker på att det är så, men jag tror att det finns självbiografiska inslag i boken. Den känns så äkta. Många komiker (antagligen en grov generalisering) har nog använt sig av humor som sköld i sin barndom. Och övar man mycket på något så blir man ju bra. Kanske så bra så att man kan bli en av Sveriges bästa komiker...

Det som förvånar mig mest efter att ha läst Gardell för första gången i mitt liv är hur mycket jag tyckte om boken. Både stilmässigt och innehållsmässigt. Jag skrattar högt ett flertal gånger liksom gråter vid ett par. Jag kan höra berättelsen i mitt huvud med Jonas som uppläsare, det känns verkligen i språket att det är hans. Det är en glimt i ögat med hela tiden oavsett om det är av glädje, humor, sorg eller smärta. En komikers uppväxt åker rakt in på listan av mina favoritböcker. Wow,  det trodde jag aldrig när jag tog ner den från bokhyllan. Men den är verkligen bra. Det måste jag tacka Helena för - det hade nog dröjt ytterligare ett par år annars. Nu är ju bara frågan vilken Gardell man ska läsa efter den här...?

Titel: En komikers uppväxt
Författare: Jonas Gardell
Språk: Svenska
Sidor: 248
Genre: Roman
Utgivningsår: 2002
Förlag: Norstedts
Format: Inbunden
ISBN: 91-1-301129-4