WTF. Det var ungefär det enda jag kunde tänka under tiden jag läste de första sidorna i Tystnaden i bruset av Patrick Ness. Halva förstasidan är en enda lång mening. Bara det gör ju en mörkrädd. Men ser ni, det kan bli värre. För boken är skriven med så gott som bara talspråk. TALSPRÅK! Hajar ni? En svensklärares värsta mardröm. Jag ryser.
Nu fattar jag ju - precis som ni - att talspråket i den här boken är ett sätt att visa dialekt och tillhörighet. Det märks tydligt en bit in i boken. Boken som handlar om Todd Hewitt, en snart tolvårig kille som bor i staden Prentisstown. En stad som bara består av män eftersom alla av kvinnligt kön dog. De dog av samma virus som gjorde så att alla kan höra ens egna tankar. Alla kan höra dem. Ja just det, man blir man när man fyller tolv. Och för Todd är det inte långt kvar dit. Men innan han hinner bli man kastas han in i en vild flykt till Haven. Med sig på flykten har han sin hund. Snart stöter han på problem i form av en... flicka?
Om boken inleds med mastodontmeningar så avslutas den med desto kortare ditos. Eftersom vi hela tiden får ta del av mycket tankar så är det många korta och rappa meningar allt som oftast. Lite annoying at times.
Även om boken på många sätt inte tilltalar mig så kan jag inte sluta läsa den. Jag är nyfiken på om Todd och Viola kommer fram till Haven. Jag vill veta. Precis som det faktum att jag kan tänka mig att stå ut med talspråk och långa meningar för att få reda på fortsättningen i bok två: Cirkeln och pilen. Det här blev inte riktigt någon kvalitativ rec men om ni kan stå ut med extremt mycket talspråk så läs boken i fråga. Om inte - save yourself the grief.
Titel: Tystnaden i bruset - Kaostrilogin bok ettOriginaltitel: The knife of never letting go - Chaos walking book one
Författare: Patrick Ness
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Sidor: 412
Genre: Äventyr
Utgivningsår: 2011
Förlag: Ponto Pocket
Format: Pocket
ISBN: 978-91-86587-87-1
Med anledning av det språkliga du tar upp inledningsvis: har du läst Stephen Kings Dolores Claiborne och vad tyckte du i såna fall om den?
SvaraRaderaps: hur har du fått bort ordkontrollen i Blogger?
SvaraRaderaReplik: ja, den är bra. Men inga direkta övernaturligheter. Mkt talspråk och ingenkpitelindelning. Det är en enda lång monolog.
SvaraRaderaCaptcha-eländet fick jag bort genom att växla till gamla gränssnittet & avbocka det. Hurra.
Jag fick den inbundna boken som rec-ex när den kom ut. Läste och var som du väldigt restriktiv till sättet sen var skriven på. Men jag lärde mig att sluta tänka på det, kanske till och med att gilla det. Men som sagt: det är väldigt speciellt.
SvaraRadera