Att hjärta Kaninhjärta!

Det är så mycket med den här boken som är bra, som jag älskar till och med! Först och främst var releasefesten för Kaninhjärta min allra första. För det andra är Christin Ljungqvist en helt bedårande människa, det var så lätt att prata med henne. Nästan som att träffa en gammal vän, jag kunde go on forever. För det tredje är boken riktigt, riktigt bra. Och ett superplus för bästa förlaget ju!

Ni som är om och kring er är redan säkert informerade om att boken handlar om enäggstvillingarna Mary och Anne. De lever i ett slags symbios som endast är enäggstvillingar förunnat. Det är liksom som ett, fast de är två. De har ett var sitt namn men eftersom det lätt kan tolkas som ett dubbelnamn så är det ännu oftare som de ses som en person, istället för två, Maryanne. Marianne. De har också andra förmågor, båda två. Mary kan låna ut sin kropp till spöken medan Anne kan se dem. Men samtidigt som de är som ett är de är två väldigt olika systrar - Mary, den utåtagerande och ganska elaka av de två och Anne som hela tiden tas för blyg och svag men som i verkligheten är den som fångar upp Mary på flera olika sätt.

Systrarna, som är i sena tonåren, flyttar över sommaren in i deras pappas lägenhet inne i Göteborg, när han själv är i Thailand. Han har nyss lämnat tjejernas mamma för en mycket yngre kvinna och livet blev inte riktigt som någon tänkt sig... I Göteborg stöter tjejerna på Emilia, en kvinna som håller seanser för att hitta en kidnappad grannflicka och Mary och Anne dras in i en jakt som inte bara handlar om att hitta en liten flicka, utan också på att utröna om man kan lura döden genom att inte låta den komma nära...

Jag älskar Christins språk. Hon blandar vackert bildspråk med ungdomliga inslag. Lidelsefulla passager med vemodiga sångtextcitat. Kursiva meningar med kraftiga dialoger. Jag tycker att det är sinnligt och sällsamt. Boken har ett flyt som gör att jag vill ha mer och det tillsammans med de tätt sammansvetsade intrigerna gör att jag inte kan sluta läsa den förrän jag bara har ett par tomma sidor kvar i slutet. Mina sympatier ligger hos Anne och Hanna och jag avskyr Mary och Emilia. Saker som för mig kännetecknar en riktigt bra bok är det att jag blir engagerad på ett eller annat sätt i boken. Det kan vara, som i det här fallet, att jag verkligen känner starkt för en karaktär och avsky för en annan. Ju mer engagemang och känslor den väcker desto bättre. Och här väcks det massor!

Boken är ett perfekt sammelsurium av skratt, tårar, kalla kårar, irritation, avsky, glädje och precis som det skrevs i en annan recension publicerad i en papperstidning: Christin Ljungqvist ror det i land. Och om hon någon gång skulle tvivla på sitt skrivande och sina böcker så har hon iallafall vunnit en trogen läsare i mig. Jag skulle vilja sluta med ett favoritcitat från boken och en uppmaning till alla och envar att läsa den!

"När man hanterar människospillror är det lätt att skära sig."

Titel: Kaninhjärta

Författare: Christin Ljungqvist

Språk: Svenska

Sidor: 274

Genre: Ungdomsroman, Övernaurligt, Crossover, Roman

Utgivningsår: 2012

Förlag: Gilla Böcker

Format: Danskt band

ISBN: 978-918663420-9