Pocketlover: Inmurad av Mikael Strömberg

söndag 5 augusti 2012

Inmurad av Mikael Strömberg

Om jag gillade Strömbergs debutbok Vätten mycket så ÄLSKAR jag hans senaste bok Inmurad. Ni måste läsa den! Där skulle min recension kunna sluta för det är precis vad jag tycker. Älsk och praise de luxe. Men jag tror nog att ni vill att jag ska berätta mer, eller hur...!?

Inmurad tar sin början när Kents mor dör i sviterna av en stroke. Kent åker ensam hem till deras gemensamma bostad ute på Blidö i Roslagens skärgård där han på något sätt ska gå vidare med livet. Några veckor tidigare har en avlägsen granne avlidit och testamenterat allt till Kent. Varför kan inte Kent förstå, men han blir ändå tvungen att ta tag i att gå igenom sakerna i dödsboet. Där hittar han ett brev bara för honom och som leder in honom i ett virrvarr av gamla hemligheter och väsen som legat begravda i årtionden. Och det är bara Kent som kan väcka dem till liv...

A real page-turner. Det gick inte att sluta läsa den. Och det är sådana böcker som jag bara älskar. Jag lever mig in i Kents liv och alla de val och kval han ställs inför. Han går från att ha mina sympatier till att eh ja, inte vara min favorit. Men sen ändå i slutet - på något sätt fick han mig att känna massor för honom. Sympati, sorg, förståelse, kanske till och med lycka. Jag älskar att författaren bjuder oss på en mycket välarbetad historia där trovärdigheten är hög och berättelsen är vattentät. Det är så viktigt tycker jag, minsta lilla glitch och jag köper det inte. Det märks att Strömberg är påläst och har ett genuint intresse för den nordiska folktron. Det brev som Kent får i början av boken får vi ta del av, en bit i taget genom hela boken. Det förhöjer spänningen samtidigt som vi får en tydligare bild av vad som pågår och ännu hellre varför saker är som de är.

Jag tycket att Strömbergs språk i Inmurad påminner mycket om Ajvide Lindqvist (som är en av mina absoluta favoriter). Det kan också vara det att Ajvide Lindqvists Människohamn och Hanteringen av odöda utspelar sig (delvis) i skärgårdsmiljö som bidrar till likheten, men det är ändå tydligt att han har ett egen stil och en genuin, unik och ny historia att berätta för oss.

Nu när jag läser min text så känns det inte som att det framgår hur mycket jag älskar den. Men tro mig, det gör jag. MYCKET!!! Och jag citerar mig själv från texten jag skrev när jag hade läst Vätten - "Mer Mikael Strömberg åt folket. Jag säger: MER STRÖMBERG ÅT FOLKET!"