Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken av Jonas Gardell

Oj oj oj. Nu var det ett tag sedan jag läste boken men jag skrev ner några tankar för att inte glömma bort något. Inte för att det skulle vara någon risk med den här boken. Den etsar sig fast vet ni. De ord som Jonas Gardell har präntat ner på papper sitter som klistrade i minnet och det är rent omöjligt att glömma. Vi får inte glömma. Vi måste föra det vidare. För det som beskrivs i boken är i mångt och mycket fasansfullt, hemsk, omänskligt och egentligen ren och skär orättvisa. Att människor blir utsatta för saker, eller behandlade annorlunda, sämre på grund av sin sexuella läggning. Att inte kunna vara sig själv. Berättelsen är på riktigt, detta har hänt i vårt land, vår värld. Det är en stark och gripande berättelse. 

Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken är den första delen av tre i en episk romansvit om det homosexuella Sverige på åttiotalet och den aidsvåg som svepte över världen och Sverige då. Bokens huvudpersoner är Rasmus och Benjamin. Rasmus växer upp i den inskränkta lilla byn Koppom och kan inte börja vara sig själv förrän han flyttar till Stockholm efter gymnasiet. Då kan han äntligen börja vara den han verkligen är, utforska och lära känna. Han träffar många nya människor, några som flämtar förbi och några som blir mer bestående delar av hans liv. Som Benjamin. Som är ett troget Jehovas vittne och går i sin bästa kostym och knackar dörr och sprider Guds ord. Tills den dag han knackar på fel, eller kanske är det helt enkelt rätt, dörr och hela hans liv vänds upp och ner. Det är dagen då han inser att han är allt hans far inte vill att han ska vara, att allt bara är en fasad. Och sedan träffar han Rasmus.

Alltså. Jag kan inte med ord beskriva vad den här boken betyder. Den är så viktig. Jag... Nej vänta. Vi tar det från början. Jag är heterosexuell. Jag har aldrig behövt skämmas över min sexualitet. Jag har aldrig blivit hånad, slagen, spottad på för att jag gillar killar. Jag kan inte, hur mycket jag än försöker, helt och hållet förstå hur det skulle kännas. Att inte kunna vara mig själv, helt och fullt. Visst kan jag förstå delar av det, men riktigt riktigt förstå - det kan jag inte. Det kan nog inte någon som varit i den situationen. Kanske är det därför det gör så ont att läsa den. För Jonas Gardell får mig att komma så nära. Hans språk ger mig möjligheten att förstå. Jag var alldeles tagen när jag läst ut boken. Helt känslomässigt slut. 

En sak som är så fantastisk med boken är att samtidigt som vi får följa Rasmus, Benjamin och några andra får vi också en hel del viktiga fakta om det homosexuella Sverige på åttiotalet. Det funkar riktigt bra och jag tycker att det ger ett enormt djup till till de skönlitterära delarna av boken. Och jag lär mig massor. Massor. Jag vet inte om ni har sett den, men det finns en amerikansk tv-serie från 2003 som heter Angels in America och som är ungefär samma lika som Gardells bok. Jag tyckte mycket om serien som genom olika männsikors öden berättar om ett USA på åttiotalet där aids-epidemin snart är ett faktum. En fantastiskt välgjord serie med skådespelare som Al Pacino, Meryl Streep och Emma Thompson. Se den. Och det gör mig glad att även Gardells bok blir tv-serie. Den åttonde oktober börjar SVT visa den.

Jonas Gardells senaste bok är ett stycke samhällshistoria som borde läsas av alla. Och jag ser så fram emot fortsättningen!



Titel: Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken
Författare: Jonas Gardell
Språk: Svenska
Sidor: 295
Genre: Roman
Utgivningsår: 2012
Förlag: Norstedts
Format: Inbunden
ISBN: 978-91-1-304392-0