Divergent av Veronica Roth

Flera gånger de senaste månaderna har Divergent, den engelska varianten, legat i min varukorg på både Bokus, Adlibris och The Book Depository. Jag har verkligen varit sugen på att läsa den. Men tyvärr så har någon annan bok varit mer prioriterad varje gång så den har snabbt plockats bort innan jag klickat på sänd. Men så fick jag veta att Modernista tidigarelagt utgivningen av den svenska översättningen och när de sedan skickade ett ex blev jag själaglad. Och nu är den läst.

För er som har missat Divergent så är det först boken i en trilogi som tar plats i ett dystopiskt USA, Chicago närmare bestämt. Här delas människorna upp i fem olika falanger: De ärliga, De osjälviska, De fridfulla, De tappra och De lärda. Varje falangs kärna är motsatsen det som just den gruppen människor tror är orsaken till mänsklighetens disharmoni. T.ex. tror De ärliga att det är oärlighet som bär skulden till disharmonin som råder. Vår huvudperson, Beatrice Pryor eller Tris som hon senare kommer att kalla sig, tillhör De Osjälviska. En grupp som inte tillåter sig några extravaganser, går klädda i ganska tråkiga kläder, inte äger några speglar och ger bort sådant som de inte behöver. De är osjälviska helt enkelt. När ungdomarna fyller sexton år testas de för att se vilken falang man är bäst lämpad för. När de fått det resultatet får de ett dygn på sig att bestämma om man vill lämna sin falang eller stanna i den man är förr in i. Ibland, som i Tris fall, är det svårbestämt vilken falang man är bäst lämpad för. Då kallas man för divergent och det är extremt farligt att låta folk veta att man är det. Tris väljer att lämna sin falang för De Tappra. Hon slängs rakt in i en initieringsprocess som är tuffare än hon någonsin kunnat tänka sig. Hon skaffar sig vänner och ovänner och börjar känna sig hemma i sin nya falang. Instruktören, Four, lockar henne på ett mystiskt sätt och hon vet inte hur hon ska tackla situationen och de känslor som hon har för honom. Sådana känslor har hon aldrig haft förr...

Jag har lite svårt att bestämma mig vad det gäller Divergent. Jag stormgillar hela tanken med det dystopiska samhället och falangerna. Det är lite Hungerspels-känsla över det. Även det emellanåt råare språket - det är inget amerikanskt ungdoms-gulligull här inte. Jag gillar också personerna i boken, Tris är cool på ett lite tafatt sätt och Four - ja, vad ska man säga. Den plågade, mystiska och skitsnygga hårda killen som visar sig vara mjuk och fin på insidan. Men mest gillar jag Tris mamma. Henne vill jag veta mer om (även om det av olika skäl kanske inte är möjligt). Men min största tveksamhet är att det går så fort i boken. Kärlekshistorien hade gärna kunnat vara något mer utdragen och fått vara sådär kittlande ny in i nästa bok. Men det finns antagligen skäl för detta. Hmm... jag kan inte bestämma mig. Men jag kommer definitivt att läsa nästa del. Så pass spännande var den att jag vill veta vad som händer härnäst.

Titel: Divergent 
Originaltitel: Divergent
Författare: Veronica Roth
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Sidor: 363
Genre: Roman, Dystopi
Utgivningsår: 2012
Förlag: Modernista
Format: Inbunden
ISBN: 978-91-7499-231-1