Jag fullkomligt älskar när författare tar verkligheten, den värld vi lever i och känner till, och vrider och vänder på den så till den milda grad att jag till slut känner att bokens verklighet är den sanna. Att det inte finns något annat. Som t.ex. i Nene Ormes böcker. Eller som här i Erika Vallins Flickan vid glastornet. Här möter vi Asrin, en tolvårig flicka som ganska nyligen förlorat sina föräldrar i en bilolycka. Hon får flytta till sin farmor och byta skola. Man kan nästan säga att hon får byta liv. Asrin går med i Stockhoms Magiska Mattesällskaps juniorklubb och finner snabbt att fletalet av hennes nya kompisar på skolan även är med i juniorklubben. Där får de lära sig om parallella världar, som Eunomia, och andra magiska saker. Tillsammans med Lima och Max ramlar Asrin över den ena konstiga händelsen efter den andra. Det verkar nästan som om konstigheterna nästan söker upp Asrin. Inget verkar ske av en slump.
Erika Vallin har verkligen hittat en ny twist på fantasygenren för unga vuxna. Det trodde jag inte var möjligt, det mesta går igen. Det gör det väl delvis här med men jag gillar att hon blandar gammalt och nytt. Och jag älskar kartor i böcker. Bokens dialoger har fastnat hos mig. De är realistiskt beskrivna, inte alls uppstyrda utan naturliga och spontana. Och så gillar jag Asrin mycket. Hon växer i mina ögon och kan nog bli en riktig tuffing när trilogin är slut. Nästa bok kommer i vår. Tills dess får jag studera kartorna och fantisera om Eunomia och Stockholms magiska sällskap.
Författare: Erika Vallin
Språk: Svenska
Språk: Svenska
Sidor: 239
Genre: Roman, Ungdomsroman
Utgivningsår: 2012
Förlag: B. Wahlströms (recex)
Genre: Roman, Ungdomsroman
Utgivningsår: 2012
Förlag: B. Wahlströms (recex)
Format: Kartonnage
ISBN: 978-91-32-16051-6
ISBN: 978-91-32-16051-6
Jag gillade också boken, men tyckte att det var jobbigt farmodern hela tiden kallade Asrin för vännen hela tiden.
SvaraRaderaInte för att jag vill vara sån men hon kallar henne för "kompis" vilket jag visserligen tycker är än värre än vännen. Kompis låter så anonymt, vännen har iallafall lite känslor med sig. Tycker jag.
Radera