Två kortisar

Jag har läst två kort, men otroligt starka romaner. Tänk att så mycket kan få plats på så få sidor. Mina tankar följer här nedan.

Alltså det här var den tyngsta boken på länge, länge. Jag har varit tvungen att läsa en bit i taget och dela upp det onda på olika tillfälle. Det är knappt jag orkar skriva om den: men det gör jag. För de barn utan röst, precis som Jeanette skriver. Hon berättar sin egen historia, sina egna upplevelser, men ur sitt forna jags perspektiv. Perspektivet från en fyraårig flicka utsatt för incest av sin egen morfar. Och alla vet. Men ingen gör något. Det gör så ont i mig när jag läser När jag blir stor. Mest för att jag, som haft en "lycklig och oskuldsfull" barndom, aldrig ens kan försöka sätta mig in i situationen. Och för att jag då tänker på alla de barn, liksom Jeanette, som inte får en chans till ett liv, till en barndom värd att minnas. Jag finner inga ord. Mer än att det är en så viktig bok. Läs och sprid.

Titel: När jag blir stor

Författare: Jeanette Eriksson

Språk: Svenska

Sidor: 174

Genre: Biografisk roman

Utgivningsår: 2013

Förlag: Natur och Kultur

Format: Inbunden

ISBN: 978-91-27-13654-0

Jag tyckte mycket om Linda Boström Knausgårds Grand mal och hade höga förhoppningar på Helioskatastrofen. Jag förstår den inte riktigt lika bra som föregångaren men tycker ändå mycket om. Det är ganska tungt att läsa om flickans öde och vad som händer henne efter att hon tas ifrån sin far. Och fram tills dess hon hittar tillbaka till honom. Språket är sprött, vackert, äkta och känslan känns igen från Grand mal. Och jag gillar. Verkligen.

Titel: Helioskatastrofen

Författare: Linda Boström Knausgård

Språk: Svenska

Sidor: 100

Genre: Roman

Utgivningsår: 2013

Förlag: Modernista

Format: Inbunden

ISBN: 978-91-7499-280-9