Samma lika: 2 x FEED

Jag var bara tvungen att beställa de här två böckerna. Samma titel, liknande omslag men så himla olika på alla andra sätt. 

Feed till vänster är skriven av Mira Grant och är första delen av tre i Newsflesh-trilogin. Den handlar om ett bloggnyhetsteam - Georgia, Shaun och Buffy - som ska följa en av presidentkandidaterna på hans turné i USA. Redan 2014 var zombieapokalypsen ett faktum och nu, 26 år senare, lever människorna med det överhängande hotet av att smittas av de odödliga och bli sådan själv. Men After the End Times, som de kallar sig, verkar vara något annat på spåren, en konspiration som är större än de någonsin kunnat drömma om. Och det är de som kan avslöja den... Boken är bra men för lång. De nästan 600 sidorna är ganska sega bitvis och den hade mått väl av att komprimeras, enligt min åsikt. Det kunde gott också varit lite mer zombieaction. Men jag gillar själva storyn, den är välgenomtänkt på varje liten nivå och personerna känns trovärdiga. Dock händer en grej som gör att jag inte vill läsa de andra två delarna. Eller jo det kommer jag ju säkert att göra. 

Feed till höger är skriven av M.T. Anderson och tilltalar mig faktiskt mer än den förra. Det är en fristående bok som flirtar med det konsumtionsgalna digitala samhälle som vi lever i idag. Boken utspelar sig långt in i framtiden då människan inte behöver tänka så mycket själv. För människorna har ett datachip inopererat i hjärnan och som styr näst intill allt de gör, tänker sig göra eller aldrig kunde tänka sig göra. De matas dagarna i ända med reklam och tips på vad de kan köpa, hur de ska bli lyckligare och ha mer mer  och mer saker. Titus är en tidstypisk kille som drivs av feeden precis som alla andra. Men när han är på månen för spring break-semester med sina polare träffar Violet ställs hans existens på ända, på fler än ett sätt. Violet är en speciell och supersmart tjej och hennes feed fungerar inte som den ska. Vilket får förödande konsekvenser. Jag gillar verkligen hur Anderson får till språket i boken. Först tänkte jag att det bara var ungdomarnas slang, deras sätt att prata med varandra i kompisgruppen. Men sedan märkte jag att språket utvecklats på det sättet, alla pratar så. Och det funkar kanon så fort man vant sig. I övrigt är den spot on när det kommer till den lite satiriska synen på konsumtionssamhället och den köphets vi lever i idag. Och det mest intressanta är att att boken skrevs för 12 år sedan - så det passar ju in ännu mer idag. Läs gärna författarens tankar om boken här.

Har ni några andra tips på böcker som är samma lika, same same but different?