Tiden går så långsamt när man tittar på den av Josefine Lindén

Om jag hade en årsbästalista (vilket jag verkligen borde ha och kanske kommer att skriva ihop) skulle den här komma högt, högt upp på den. I boken Tiden går så långsamt när man tittar på den av Josefine Lindén möter vi Caroline och Jonas och ganska snabbt går vi igenom de olika stegen mot att göra familjen större. Det är inte helt smärtfritt men till slut finns hon där hos dem. Elsa. Deras alldeles egna lilla underbara bebis. Men tillvaron är inte rosenskimrande och Carolines tecken på förlossningsdepression finns där men det är inte riktigt någon som ser henne. Till slut går allting sönder och Caroline förs iväg av polis. Hon har släppt Elsa från sjunde våningen men hon har ingen aning om att hon har gjort det. Elsa klarar sig men ligger i koma och Jonas får ta alla beslut och allt ansvar medan Caroline sitter av sitt straff.

Det går inte att sluta läsa den här boken när man väl har börjat. Det var inte många timmars sträckläsning där inte. Och jag älskar sådana böcker! Den där känslan man får varje gång man inte läser - hur ska det gå, vad ska hända, jag måste måste MÅSTE läsa klart NU! En annan sak som jag älskar är Josefines språk - rappt, vasst, fullt av humor (min typ av humor) men samtidigt nattsvart och allvarligt vid vissa tillfällen. Mixen blir perfekt! Personporträtten är klockrena även de och jag blir arg på Caroline för hennes själviskhet samtidigt som jag lider med henne nåt så kopiöst. Jag blir stolt över Jonas för att han klarar allt så bra men samtidigt arg och irriterad på hans dumhet och naivitet när det kommer till en viss person. Jag trodde nog att det skulle vara mer fokus på förlossningsdepressionen men jag gillar VERKLIGEN hur boken utvecklas och slutet!!! Alltså, ge mig bok två NU!

Jag pendlar mellan sorg och lycka och hajar till i kapitel 31 där en liten ynka mening får mig att kastas sju år bakåt i tiden och jag bryter ihop totalt. Jag har aldrig drabbats av förlossningsdepression per se men min äldsta dotter föddes under mycket dramatiska former vilket gjorde att jag ett par månader efter hennes födsel fick gå hos en psykolog. Det var mitt bästa beslut någonsin och jag hade nog inte suttit här idag med TVÅ underbara flickor OCH en någorlunda normal och stabil mental hälsa om jag inte fått den hjälpen via BVC. Så himla viktigt att få prata av sig även om allt verkar vara guld och gröna skogar. Kanske kan boken öppna ögon både här och där.

Jag blir så satans avis på människor som Josefine Lindén. Hon bara "hej jag har skrivit en bok, min första bok ever, någon som kanske vill läsa?" typ och jag läser och dör. För det är så himla himla bra det hon skriver. Jag vill också skriva så bra. Eller hey... jag skulle bli lycklig om jag ens blir färdig med min tänkta roman någon gång innan nästa millennieskifte. I vilket fall som helst är Josefine en sjuhelvetes inspirationskälla och författarinna och jag ser fram emot mer.

Titel: Tiden går så långsamt när man tittar på den

Författare: Josefine Lindén

Språk: Svenska

Sidor: 385

Genre: Roman

Utgivningsår: 2014

Förlag: Litet förlag (recex)

Format: Flexband

ISBN: 978-91-87548-16-1